14 september 1944
Kära dagbok,
Vi hade blivit skickade till ett nytt läger som hette Buchenwald. Där hade jag fått ett nummer som jag hade varit tvungen att lära mig eftersom jag inte fick använda mitt namn i lägret. I lägret hade vi fått bo i ett trångt tält. Vi fick inte vara i det lägret så länge för vi skulle bli förda till ett annat läger som hette Zeitz. Vi hade varit nästan 2000 fångar där. Jag hade träffat Bandi Citrum som lärde mig hur det var att leva där. Han sa att det var viktigt att inte ge upp, men jag ville ju hem till Budapest igen. Jag hade fått arbeta i en fabrik där vi fick gräva, dra kablar, lägga rör, blanda cement, rensa avlopp eller något annat.
Jag är glad att fick sova ganska bra på nätterna där. Eftersom jag skötte mig och sov bra på nätterna så fick jag inte så mycket stryk. Senare hade det blivit sämre när vi fick mindre mat. Då hade vi inte orkat jobba bra och fick mer stryk. För att orka vara i lägret så hade jag fantiserat om att komma hem till Budapest.
Jag har förändrats mycket i lägret. Min kropp är svag och jag har känt mig gammal och trött. En gång hade jag fått ordentligt med stryk. Det hade varit mycket jobbigt. Nu bryr jag mig inte längre om någonting. Det spelar ingen roll om jag får stryk. Min vän Bandi Citrom hade blivit orolig och försökt hjälpa mig. Han tycker inte om att jag har gett upp. Nu pratar vi inte längre med varandra.
