Kära Dagbok 1941
Under sommaren år 1941 hände det en del för mig och min vän Rudy. En del må jag inte kunna berätta så jag ber om ursäkt i god tid. ”Förlåt dagboken”.
Den gamla kärring som med andra ord var borgmästarens fru, sparkade min mor. Hon var vårt sista hopp, gnäller på att det var hårda tider? Hur kunde de? Bara för att dom är rika jävlar som tror att dom skulle kunna stryka och tvätta kläderna själva, när dom hade behövt våran hjälp alla andra gånger! Vänta så ska jag återberätta vad som hände.
Jag satt som vanligt på golvet i borgmästarens bibliotek, Ilsa Hubermann så som frugan hette. Hon vart min kompis dom månaderna jag fick sitta på golvet i deras bibliotek och läsa böcker dagen runt. Som sagt, jag satt som vanligt och läste. Jag läste ”Visslaren”, en bok jag tyckte var mycket förtjusande. Eftersom det blev så sent så blev jag ju tvungen att gå hem och så som alla andra gånger bad hon mig att ta boken, men jag vägrade. Men den här gången fick jag ett brev och kärring sa ”Jag beklagar, hälsa din mor”. Jag förstod på direkten vad brevet innehöll. Hon kollade på mig med vilsna ögon och bad mig att ta boken än en gång, den här gången tåg jag boken.
Tyvärr börjar det bli lite sent kära dagbok, mamma ropar hej vilt där uppe så jag återkommer när jag kan! Även om min passion för att skriva på dina vackra sidor, måste jag tyvärr stå emot.
/Liesel Meminger.
