Om ni vill veta vad årets nior skrivit om kan ni besöka den wiki vi har till deras uppsatser och läsloggar om andra världskriget: Om andra världskriget

Det har gått nästan ett år sedan jag i panik en fredagseftermiddag skickade ett meddelande till Carla på Facebook där jag berättade att jag hade ju helt glömt bort att de tidigare under dagen skulle ha skrivit en motivering till varför just deras klass skulle vara en av pristagarna. Det var heller inget som kunde tas efter helgen för det var ju deadline natt mellan lördag och söndag. Jag skrev:

”Hej Carla!

Sorry att jag kontaktar dig så här, men jag behövde få tag dig.

Jag och Anna glömde helt bort en sak ni skulle göra idag, nämligen att skriva om vad klassen lärt sig under projektets gång (och det kan vara allt från vad Mengele höll på med till filmredigering) samt varför just er klass ska vinna.

Om inte du har tid att skriva något om det tills imorgon kväll, har du möjlighet att skicka vidare uppgiften?”
(14:32 30 mars)

Jag får svar 18:29:

”Hej Andreas!

Det är lugnt, jag fixar det på något sätt! ”

Strax efter midnatt 1 april:

”Hej Andreas!
Är helt glad-skakig i hela kroppen nu! Jag postade motiveringen i sista stund, och ingen förutom Angie och Sara hann läsa den innan. Om de som bedömer bidragen klagar på att vi har en dålig motivering, så står jag helt för det!
Med vänlig hälsning, Carla”

Jag kunde inte annat än att svara:

”Hej Carla!

Jag tror snarare att de inte tror på att det är en högstadieelev som skrivit det för det är verkligen wow

Jättebra jobbat Carla!”

Inlägget jag pratar om är alltså det här.
Är det någon som är förvånad över att Carla fick ett stipendium i svenska?

Så gick det till när 9D1 avslutade sitt arbete, sin sida.

Vi försöker att ta det lugnt, inte springa fram till prisutdelarna och fråga vem som vunnit. Spänningen ligger i luften, sinnena är på topp.

Efter en mindre evighet släpps vi in i salongen. Programledarna presenterar sig och vi får öva på att applådera. Kamerorna slås på och likaså leendena, nu börjar det! Kategori efter kategori, alla fina bidrag som seglar förbi. Vi väntar och väntar, slutligen kommer vår kategori, årskurs 6-9. Vi håller andan när de nominerade bidragen presenteras och låter tummarna vitna.

Plötsligt säger programledarna något oväntat. ”Juryn kunde inte bestämma sig för en guldvinnare, så det kommer att bli två stycken som kammar hem priset i år i årskurs 6-9!” Ojdå! ”Och de två bidrag som vinner Webbstjärnan kategori 6-9 är… kraftig.se och ekilla9d1.se! Välkomna upp på scen!” Wow, det är ju vi! Hallelujah moment! ”För deras gedigna innehåll som berättar…” Motiveringen försvinner nästan i applåderna. Vi ler, och stapplar upp på scen. Ler lite till och pratar lite fjantigt med lyckoberusade röster, lyssnar på våra andra guldmedaljörer och går av scenen med ännu fler leenden.

”Och nu… det som vi alla väntat på. Vilket av alla de fina bidragen blir Webbstjärnan 2012? För nu är det ju faktiskt så att alla ni nominerade kan vinna!” Programledarna ler lite lurigt.
Andas, andas. In, ut, in ut. Motiveringen och så visas vårt bidrag på skärmen uppe på scen! Herregud, nej, nu går det inte längre. Vi skrattar och ler och skrattar lite till, det börjar göra ont i magen nu. Vi har vunnit Webbstjärnan 2012, le grand final.Upp på scen igen, chockade, tacka Andreas och klassen och så ”hoppas vi ju på en klassresa nu” för de 30 000 riksdaler som vi vunnit! Totalt HALLELUJAH-MOMENT igen! Vem hade kunnat gissa det?

Till att börja med,  jag är hemskt ledsen över att vi försvann så snabbt från prisutdelningen. Anledningen till vår snabba sorti var att en av tjejerna hade väldigt bråttom för vidare färd mot Göteborg och själv skulle jag tillbaka till Ekillaskolan och sedan direkt in till Stockholm igen för att gå på ishockey. Ingen av oss hade räknat med de framgångar som kom och vi var uppenbarligen lite väl tidsoptimistiska.

Sedan vill jag skicka hjärtliga gratulationer till Lenas Ersmark och till Ankis I vår kikare. Jag satt och höll tummarna för er, och det var så roligt att ni båda två vann era tävlingsklasser! (Jag vill även skicka ett stort grattis till övriga vinnare.)

Nu över till mina tankar om prisutdelningen. Jag måste erkänna att jag hade räknat bort Emmas portfolio i spanska, vilket visade sig vara väldigt oklokt av mig. Hon hade gjort ett bra arbete så jag borde kanske inte varit så förvånad, men när Emma kom på tredje plats började jag helt plötsligt att bli väldigt nervös. Jag hade förväntat mig att de tre placeringarna skulle delas upp mellan oss, Hedebyposten, Kraftig och Novellisa, och jag utgick från att Novellisa troligen var det lag av oss fyra som skulle hamna utanför pallen. Fast helt plötsligt var det inte längre tre av de fyra bidragen som skulle vinna medalj utan bara två. Skulle vi missa prispallen?
Novellisa lyckades inte nå dit, och sen visade det sig att min egen favorit till att bli Årets Webbstjärna, Hedebyposten, också missade prispallen. Synd, men jag är säker på att ni ligger med i täten igen nästa år! (När jag har presenterat Webbstjärnan för de olika klasserna har jag använt förra årets tvåa, 8B:s revolutionsblogg, och Hedebyposten för att visa hur bra bidrag andra elever i vår tävlingsklass har skapat.)

Ett stort grattis också till de två killarna som låg bakom Kraftig.se och som vi delade förstaplatsen i tävlingsklass 6-9 med. Jag måste erkänna att jag tyckte att deras sida var lite väl tunn på innehåll samtidigt som jag inser hur mycket tid de lär ha lagt ner på att koda sidan och de hade dessutom fått till ett väldigt snyggt och pedagogiskt bidrag.  Jag förstår att det var svårt för juryn att sära på våra två bidrag när båda bidragen håller en väldigt hög klass samtidigt som de skiljer sig åt så oerhört mycket!

När mina elever väl kommit ner från scenen igen var det direkt dags för Årets webbstjärna att presenteras. Eftersom vi blivit delad etta i tävlingsklassen 6-9 och jag inte trodde att gymnasieklassens vinnare Häggviksbladet skulle räcka till, satt jag och trodde att jag skulle bli glad för Lenas skull, dvs. Ersmark som vann tävlingsklass 1-5, men så verkade det ha blivit något slags fel för det var vår sida som visades upp på nytt. Det var helt otroligt. Jag kunde inte vara mer glad och mer stolt över eleverna i 9D1 som tagit sig hela vägen.  JAG visste redan att de hade gjort något riktigt bra, men jag kunde aldrig drömma om att juryn skulle tycka att deras prestation var så amazing.

Hur ska man då gå vidare och kunna toppa det här? Helt plötsligt har jag fått samma problem som, enligt mig, fällde tjejerna som skapade sidan om Elfte september. Deras bidrag var suveränt, men det kan knappast ha gynnat dem att deras skola vann förra året med ett bidrag som hyfsat mycket påminner om deras. Jag pratar givetvis om Projekt Tjernobyl. (Och jag vet att Elfte september är mer innehållsrikt och inte lika fokuserat på fotografering, men det är likväl lite väl mycket samma typ av idé.)
Vi kommer förmodligen att utveckla det här projektet och med ett års erfarenhet är det mycket möjligt att vi kan få till ett bättre genomfört projekt, men som vinstkandidat känns det som att nu är andra världskriget gjort. Fast vem vet, kanske kan vi komma med en sådan oerhört briljant idé att det även nästa år kommer att vara en finalist från Ekillaskolan som handlar om andra världskriget.

Det återstår 91 dagar innan nästa omgång av Webbstjärnan kör igång, men jag önskar att det var i morgon för jag har ett antal andra idéer som också väntar på att omvandlas till potentiella finalister i Webbstjärnan 2013!

Jag vill avsluta det här inlägget med ett antal tack.
Tack till Anna, klassens lärare i svenska, som gick med på att låta sina klasser hålla på med en sådan här helt vansinnig idé och som har litat på mig hela vägen.
Tack till Rebecca, Thomas och Jenny, som också vill vara med på resan i sina respektive ämnen.
Tack till Per, Ekillaskolans rektor, som till stor del låter mig utforma min tjänst på det sätt jag själv tror gagnar skolans elever bäst.
Tack till hedda, som utan att tveka ställde upp på att designa hemsidan på sin fritid trots att hon då knappt hade en aning om vad projektet skulle innehålla.
Tack till Lev, som ställde upp och skrev en lysande motivering till varför klassen skulle vinna trots att jag gav henne en löjligt kort tid att skriva den på.
Tack till Alittlecherry och Inori, som varit väldigt tålmodiga när de redigerade sina gruppers kortfilmer. Tro mig, jag led mer er när ni höll på och kämpade och det hela tiden dök upp nya problem. Jag hoppas att ni nu känner att det var värt all den tid och möda som ni fick lägga ner.

Ett stort tack, och ett än större grattis, till hela 9D1, som tog sig an den här uppgiften och ägde den!

/Andreas Nordh, IT-pedagog

Nu är Webbstjärnefinalen över, men om du missade den, eller vill se den igen, kan du göra det här:

Lärarna som har varit involverade sådde ett frö som de sedan har låtit växa och växa i alla elever och som nu blomstrar, blommor är som vackrast när de blommar. Just därför känns det lite konstigt att på ett sätt börja en avslutning på det här projektet genom att motivera varför min klass borde vinna!

Jag kan berätta att via vår hemsida så har alla i klassen fått synas och höras! Allas åsikter, tankar, ideér och arbeten har lagts upp! Det är som att för en gångs skull så är det inte bara de modiga som får säga vad de tycker och tänker – plötsligt kan de blyga och de som ogillar att höra sin egen röst visa vad de kan! Jag älskar det! Alla får ha en röst! Precis tvärtemot hur människorna hade det under andra världskriget!

FRIHET! Alla gillar inte att ställa sig upp och prata i klassrummet, eller stå framme vid tavlan och redovisa- och för alla dem finns det nu ett sätt att visa vad de tänker, utan att någon ropar något medan de pratar, eller att någon stör. Via hemsidan har alla fått tid på sig att lägga upp sina uppgifter, alla har kunnat läsa igenom sina uppsatser i lugn och ro innan man postar dem.

Och för de som tycker att deras texter känns alldeles för privata för att dela med sig av så har vi gjort så att alla har fått välja egna användarnamn – vill man vara anonym så har man kunnat få vara det!
Hemsidan har varit en plats som har bundit alla samman! Innan hemsidan var publicerad, lämnade alla in sina uppgifter var för sig och de flesta såg inte vad de andra skrev. Men nu kan alla inspirera varandra! Man kan läsa varandras texter och se hur duktiga alla är!

Alla har fått en egen röst och en inblick i varandras sätt att arbeta, skriva och uttrycka sig!

Det är mäktigt hur något så litet som en sida bland alla andra miljontals webbsidor kan knyta samman så många så lätt.

Vår klass borde vinna därför att vi har kämpat så med vår hemsida, tävlingar som annars brukar dra isär människor och göra dem till fiender har nu fått oss att gå ihop för att försöka vinna!

Alla har gillat att jobba med hemsidan och när vi gjorde filmer på svenskan så var det pricken över i:et. Plötsligt var alla mer engagerade än någonsin för att göra det bästa möjliga!

Det här arbetet kommer vi aldrig glömma.

Använda bilder:

Germans in Stalingrad (Public Domain)
A view of the old sea town av The Library of Congress (No known copyright restrictions)
Girl with doll standing by fence av The Library of Congress (No known copyright restrictions)
Father and daughter … av The U.S. National Archives (No known copyright restrictions)
First cutting by IrishFireside (Creative Commons – BY)

För att försöka komma fram till något vettigt svar när det handlar om Sverige gjorde rätt eller fel som lät exportera järnmalm till Tyskland under andra världskriget så är det mycket man måste ta hänsyn till, och ur många synvinklar. Det måste vara en av de svåraste syftningsfrågorna när det handlar om Sveriges politiska roll  eftersom alla beslut och allt man värnade mest om var att sätta landet i säkerhet. Det kan jag faktiskt förstå, för vad hade kunnat hända med Sverige om det hade blivit indraget i kriget, under kontroll av självaste krigsmakten Tyskland? Jo, troligen hade vi åkt dit på samma smäll som de flesta andra länderna i Europa och då hade Sverige blivit helt passiviserat och förtryckt under en fruktansvärd diktators order. Då hade vi helt enkelt inte haft så mycket att säga till om, så på så sätt var det ju bra för landet att man gjorde som man gjorde.

Men där börjar skon klämma allt mer för det är ju lätt att säga att det blev bra för Sverige, för hur bra var det egentligen för omvärlden? ”Bra” kan man ju verkligen inte säga att det blev utan snarare fruktansvärt. Om Sverige aldrig hade stått för den enorma exporten av järnmalm till Tyskland så hade kanske aldrig historien behövt stå med såna hemskheter bakom sig. Men det var ju faktiskt priset för att man hällre satte landet främst för att undvika en extremt svårhanterlig situation. Vem vet, det kanske hade gått att undvika att miljontals människoliv gick till spillo om inte Sverige hade hjälpt Nazityskland. Så därför är det omöjligt att kalla Sverige för politiskt neutralt eftersom man i största grad låg till grund för att historien fick ett extremt sår som troligen aldrig kommer läka.

Eftersom jag sa det så säger det ju sig självt att jag tycker det var fel att Sverige exporterade järnmalm till Tyskland. Man måste helt enkelt väga över mycket i den här frågan för att tycka som man tycker. Och att jag tycker som jag gör kan bara jag stå för. Nu när jag kan stå här med facit i hand omkring sjuttio år senare så är det ju betydligt lättare att säga vad jag tycker är rätt eller fel. Så även fast jag har sagt att jag tyckte det var fel som Sverige gjorde så kan man faktiskt inte klandra landet så extremt mycket ändå. Det hela hände ju faktiskt för en ganska lång tid tillbaka och man visste väl inte riktigt var det egentligen var man gjorde när man hjälpte Tyskland.

Det kanske är mycket dubbelmoral att jag tycker att det var både bra och dåligt som Sverige gjorde, men så tycker jag i alla fall. För Sveriges del så får jag hoppas att folket var ovetande om vad man egentligen höll på med för det var ju inget bra man bidrog till.

”Inget medlidande. Det är nyckeln till framgång och överlevnad.”

Gör det, visa inte för andra hur rädd du är.
Låt dig ha som tröst att dessa människor inte är människor,
de är bara understående varelser. Låt Hitler leda dig blint
mot dessa varelser, låt Adolf Hitler leda kampen mot dessa
väsen och låt honom leda kampen för ett tusenårigt, enormt
tyskt rike. När segern kommer, kommer du glömma allt, bli en
hyllad hjälte för dina insatser…

Men hur ska det gå på kvällarna när du ska försöka sova och
hör ropen på hjälp eka i din beslagtagna hjärna?
Du glömmer dem aldrig, trots att folk hela tiden låtsas om att
de inte är mördare, bara trogna sitt fosterland.

Soldaterna under andra världskriget plöjde fälten likt maskiner
utan att vända.
”Skjut, ducka, framåt marsch, tortera, inte tänka, inget
medlidande, fyll på med gift, kasta granaterna, spring, anfall,
kämpa för Hitlers Tyskland, ni äro våra tappra soldater!”

De svaga ska dö, utrotas, medan de starka ska överleva.
Om du lever efter det mottot så blir det naturligt att döda
människor. Och eftersom de inte är människor, utan mindre
intelligenta varelser, för dem till slakt likt de vore får.
Och – Plötsligt blev det inte svårt att mörda.

Var en duktig idiot. För vem bryr sig om du dödar tusentals
människor, så länge du bara gör ditt jobb?
Vem kan klaga på någon som bara gör vad den blir tillsagd, utan
att klaga? Det är ju den perfekta människan! Sådana som regeringen
vill ha, duktiga idioter. Inga egna åsikter, inga självgående individer.
Bara robotar.

Snygg, smart, fokuserad, sportig, fräsch, klok, buisnesshuman och sexig, det är så mycket folk tvingas leva upp till idag! Varför kan vi inte bara strunta i samhällets alla normer!?
Gentekniken gör att människan kan kontrollera det som tidigare ansetts okontrollerbart. Hela möjligheten att manipulera DNA har gett människan mer makt än hon egentligen borde ha.

Idag kan du köpa en bit arvsmassa för några tusenlappar! Hur konstigt är inte det? På 80-talet kostade det runt en halv miljon kronor att tillverka en syntetisk kopia av en mänsklig gen! Det läskiga är att priset hela tiden sjunker. OM du vill köpa en bit arvsmassa (DNA) behöver du ha pengar och en lista med de fyra kvävebaserna A, C, G och T i den ordning du vill ha dem. Sedan gör du en beställning via nätet.
Den syntetiska arvsmassan som du beställt anländer sedan i ett litet plastprovrör någon vecka efter din beställning. Det är sjukt! Något som tidigare endast varit tillgängligt för vetenskapsvärlden inom forskning, kan nu delas med resten av världens människor! I och för sig är det bra att något inte bara är tillgängligt för de rika, men tänk när företagare börjar mixtra med gentekniken och de stora matodlarna ändrar växterna för att anpassa dem efter deras  kunders behov? Vad kommer att hända då? Kommer stora delar av vår mat manipuleras? Säkert. Svenska tomater kommer kunna växa i kyla och svenska jordgubbar kommer finnas att köpa året runt i mataffären.

Jag tror inte på att naturen ska anpassas efter människan, utan att människan ska anpassa sig efter naturen. Vi var inte här på Jorden först. Just nu är människan den intelligentaste och mest välutvecklade varelsen på planeten som jag känner till. Kanske blir det så att vi skapar den ultimata supermänniskan, utan några defekter eller fula drag… Men desto mer utvecklade vi blir, desto mer utvecklade blir sjukdomarna vi kämpar emot. Så desto starkare vi blir, desto starkare blir våra motståndare, de lär sig hur de ska överleva.

Men gentekniken är inte bara något dåligt som kommer öka samhällets krav på perfektion. För samtidigt som den skrämmer mig lite, hjälper gentekniken också oss att bota skador,     t ex jobbar forskare just nu på att odla fram stamceller (också kallade ursprungsceller, som kan specialisera sig till vilka celler som helst). Man hoppas kunna använda sig av metoden för att odla fram hud i brännskador och tillverka botemedel till andra hemska sjukdomar som idag ses som obotliga!

Vi är uppbyggda av celler, så jag hoppas att vi tar hand om dem , och inte manipulerar sönder dem. För först och främst så hjälper gentekniken oss, även om det kanske inte framgått så tydligt i min essä. Men…

Gentekniken är och förblir farligt användbar.